naatalie

Klippte mig idag. Testade en ny frisör... något jag ångrar fruktansvärt mycket just nu! Hade höga förväntningar när jag kom dit, men det blev inte alls som jag hade tänkt mig. Så det slutade med att jag sprang till bilen (så att ingen skulle hinna se mig) och sedan dess har jag suttit här hemma och hökat. Missade derbyt för att jag inte ville synas ute bland folk. Ja, så illa är det!

Men Jennie, Fabian och Martin fick sig ett gott skratt i alla fall... Alltid kul att kunna glädja någon

Jag dör.

syrran: jag måste köpa julklappar till julklappsspelet!
jag: har du inte gjort det än?
syrran: jo, men jag åt upp dem...

Jag fick en stor gris idag! En pepparkaksgris alltså. Fick den på min praktikplats. Tomten hade skrivit brev till mig och allt. Och för att klargöra en sak direkt - det var inte barnen som hade bakat pepparkakan. Då hade jag inte velat äta den. Barn har en tendens att peta näsan.

Nu hade de förvisso stavat mitt namn fel på pepparkakan, men jag klagar inte. Mer glasyr till mig! Vid sådana tillfällen är det synd att man inte heter Alexandra-Charlotte. Eller något annat långt.

Nu ska jag snart iväg till Lina och göra skolarbete. Vi ska nämligen börja med vårt grupparbete idag. På en söndagkväll. Okej, det är kanske inte så hemskt som det låter... Vi ska titta på Skönheten & Odjuret och käka pizza. Men ändå. Jag sitter och försöker komma ihåg vad som händer i filmen, men det enda jag kan komma på är att någon blir jagad av vargar. Jag var jätterädd när jag såg den filmen. Vargarna var läskiga. Fast jag var nog inte mer än 7 år när jag såg den sist... Undrar om jag fortfarande tycker att den är läskig.

Det har varit en bra helg, för övrigt. Har varit och shoppat julklappar i Kristianstad och Hässleholm med Martin. Beställde en falafelrulle på en restaurang (!) i Hässleholm och fick en rulle som var lika stor som min arm ungefär. Kanske till och med lite tjockare än min arm. Jag orkade inte äta upp den. Men det var kanske inte så oväntat.

Så ja. Snart är en fullspäckad arbetsvecka över. Det ska bli obeskrivligt skönt med helg! Hoppas att jag kan njuta av den och inte tänka på hur nästa vecka ser ut. För den är full. Från morgon till kväll. Från tidig morgon till kväll, dessutom. Jag gillar inte tidiga morgonar. Jag är mer en sovmorgonsmänniska. Fast när jag väl har sovmorgon så brukar jag inte kunna sova. Det är så typiskt. 

Jag har det inte lätt alltså.

Inte en jävel nappade på förslaget om att snygga till bloggdesignen. Tack för hjälpen bitches!

Får nog doppa några pipparkagor i iskall mjölk nu. För att lugna nerverna lite.

Det är fredag och här sitter jag med världens förkylning. Eller okej, så farligt är det kanske inte. Men ibland kan man faktiskt inbilla sig att saker är värre än vad de egentligen är. Jag kom till exempel att tänka på ett TV-program som jag såg för några månader sedan. I det programmet var det en kvinna som dog helt plötsligt, utan att man visste varför. Under obduktionen såg man dock att dödsorsaken var någon slags hjärnsjukdom, jag kommer inte ihåg vilken. Kvinnan hade alltså haft en hjärnsjukdom och ingen i hennes omgivning hade sett några sympton alls på att hon var sjuk. Hon hade nog inte själv märkt något annorlunda iheller, för hon hade inte pratat med sin man om att hon kände sig konstig. Det enda kvinnans man kunde säga var att hon hade haft en förkylning precis innan hon dog. Större problem än så hade hon inte haft. Då visade det sig att hennes förkylning inte var en förkylning, utan det var vätska som hade runnit från hennes hjärna och ut genom näsborrarna! 

Är det konstigt att man blir lite nojig...

Min dag började strålande idag... Halv 6 vaknade jag av att ciders morrhår kittlade mig i näsan. Fem minuter senare ringde klockan, vilket betydde att det var dags att gå upp. När jag senare skulle cykla till tåget så upptäckte jag att det spöregnade ute. Och då menar jag verkligen spöregnade! Himlen hade öppnat sig helt och jag kom att tänka på hur en blöt dunjacka luktar. Inte jättegott. Därför tog jag istället min regnjacka och tyckte att jag var lite klokare än vanligt. Den känslan höll inte i sig länge. När jag hade kommit halvvägs ner för bellevuebacken slog det mig att min plånbok låg i jackfickan på den jackan som hängde kvar där hemma. I plånboken låg mitt tågkort. Det fanns alltså inget att be för, jag var tvungen att vända hem igen för att hämta plånkan. Låt mig påminna er om att det regnade ute. Jag var dyngsur från topp till tå, trots att jag inte hade varit ute särskilt länge. I alla fall, kvickt som attan begav jag mig hemåt igen. När jag kom innanför dörren var jag helt slut. Mamma konstaterade att jag aldrig skulle hinna till stationen på cykel och erbjöd
sig därför att köra mig dit. Vi sprang ut till bilen och körde iväg. Klockan hade hunnit bli 07.07. Tåget skulle gå 07.08. Mamma fick idén att vi skulle "raca" med tåget till svarte, eftersom vi uppenbarligen inte skulle hinna till stationen i ystad på en minut. Sagt och gjort, mamma fick upp farten och hoppet steg. Kanske skulle vi hinna. En bit innan svarte susade tåget förbi oss på höger sida och rallymamma ökade farten ytterligare. Hon svängde in på stationen, jag kastade mig ur bilen, sprang mot tåget och... jag hann! Stressad och dyngsur satt jag sen på tåget och försökte varva ner. Sen var vi framme i Malmö och det var dags för dagens föreläsningar. Då fick vi reda på att den andra föreläsningen var inställd och att vi skulle sluta redan klockan 10. Ja, ni läste rätt. Jag jagade tåget till svarte för att åka in till malmö och gå på EN jäkla lektion. Men jag är inte bitter, nejdå.

Jo men nu är det december. Det känns faktiskt ganska bra! Julmust och pepparkakor tackar man inte nej till. Och julklappsinköp är också ganska mysigt. Julsångerna hade jag däremot kunnat vara utan. Men detta ska nog kunna bli en bra jul, det tror jag. Efter nyår hade man dock kunnat skippa våren och gått direkt till sommaren, för då har man redan frusit tillräckligt. Köldskador är inte riktigt min grej.

Nej nu ska jag sätta på mig raggsockarna, skala en clementin och skruva upp ljudet på iPoden. Laters.